Marathon Mia - Från cigg och "Glamour" till ultralöpning
Allt började med att jag fann hennes blogg.
Idag vet jag att hon gillar körsbärspraliner, att hon har åtta par löparskor hemma, att hon kanske snart kan titulera sig The Queen of Kungsholmen, att hon flera dagar i veckan stiger upp klockan fyra för att ge sig ut på Nordic Military training, att hon ständigt jobbar på att bli en evighetsmaskin, att hon under 90-talet knappt missade ett avsnitt av Glamour, att hennes coach Nisse inte gillar hundbajs på gräsmattor, eller åtminstone skyller på det då han inte kommer på träningen och att hon för 15 år sedan vägde 83 kilo och rökte ett paket cigg om dagen. Idag tävlar hon i ultralöpning som är distanser längre än maratonets 42195 meter. I sommar ska hon springa 246 kilometer.
Detta vet jag om Mia trots att jag aldrig träffat henne. Det är det som är den stora tjusningen med bloggosfären. Men då jag alltid vill veta mer mailade jag Mia och frågade om hon ville ställa upp på en intervju. Det ville hon.
Vem är Mia?
- Mia är energisk och målmedveten. Jag har två tonårsbarn på 17 och 19 år. Jag gillar utmaningar och att testa mina gränser. Jag ger sällan upp och är lösningsorienterad - försöker hela tiden se nya möjligheter och vinkla saker positivt."
Dessutom är hon förutom ultralöpare, nordisk marknadschef på ett amerikanskt mjukvaruföretag, mentor till en 20-årig tjej och medlem i en bokklubb.
Följdaktligen är den största utmaningen i Mias vardag:
- Att tacka nej till alla roliga förslag. Tiden räcker inte till. Vad är din passion här i livet?- Min passion här i livet är glädje. Jag samlar på människors historier och älskar att lära mig att se saker ur andra synvinklar. Jag brinner för att flytta mina gränser och hjälpa andra att våga det också.
Hur kom det sig att du började med löpning?
- Jag slutade röka och började springa för att inte gå upp i vikt. Då tränade jag sporadiskt och blev senare utmanad av min bror på Stockholm Marathon. Vi tävlade om titeln "Världsbäst Alla Kategorier". Jag ville inte förlora. År 2008 slog jag honom med hela 26 minuter och kammade hem segern. I och med att jag hade börjat springa med IF Linnéa hade jag också fått massor av nya vänner - nu är det stört omöjligt att sluta springa. Det har blivit en del av mig. Vad är höjdpunkten i din löparkarriär hittills?
- Min höjdpunkt är när jag klarade GAX 100 miles tillsammans med min klubbkamrat Staffan Ring. Vi kämpade i 28 timmar i sommarregnet, obanad terräng, mörker och sandstrand längs Skåneleden och kom i mål på den 16 mils långa tävlingen på 13:e plats av 32 startande.
Hur kom du in på ultralöpning?
För två år sedan visste jag inte ens att människor kunde springa längre än marathon. Det var bara eliten och galningar som gjorde sånt. Jag kom sedan i kontakt med en bloggare och klubbkamrat, Fredrika Gullfot, som har ett långsiktigt mål att klara Spartathlon. Jag blev alldeles tagen. Var bara tvungen att testa mina gränser och följde med på ett träningspass "Hornstull-Järna" som var 55 kilometer. Jag märkte direkt att uthållighet är min grej. Jag springer hellre långa distanser långsamt än "plågar" mig på kortare distanser. Ultralöpare peppar och hjälper varandra, sporten är social och sitter i själen. Jag utmanas nu av distanser snarare än tider.
Vad är dina mål kort och långsiktigt?
Mitt största mål är att vara skadefri och alltid känna glädje i min träning. Ett annat starkt mål är att motivera och inspirera andra i sina utmaningar. Resultatmässigt har jag fokus på tre tävlingar:
1. Skövde 6-timmars: Här springer man på en bana som är ca 1500 meter runt, runt i 6 timmar. Målet är att jag ska klara 62 kilometer.
2. Täby Extreme Challenge, TEC, 100 miles, i april: Här vill jag förbättra min 100-milestid som är 28:18:15 med några timmar. (hehe folk skrattar när man säger att man ska persa med timmar)
3. Överleva och komma i mål på GAX Trans Scania 246 kilometer i augusti.
246 kilometer. 24,6 mil. Det är 50 varv på vår 5-kilometersrunda Reztart Kungsholmen. Eller nästan sex marathonlopp i följd.
Mia berättar att hon tycker att TEC 100 miles är det lättare av loppen eftersom det är en rund bana på 1 mil som man springer 16 gånger. Det innebär att det finns tillgång till funktionärer, vatten, mat och support varje mil. Vid GAX som hon sprang i somras var istället första depåstoppet efter marathondistansen (4,2 mil), det andra depåstoppet efter 50 miles (8 mil) och det tredje efter 12,8 mil.
- Då var vi tvungna att bära med oss vatten och energi.
För dig som vill följa Mia under de 16 milen har hon skrivit fyra poster om det på sin blogg. Ja ta mig till Ystad och startlinjen på GAX 2009, del 1!
Hur tränar man då inför dessa distanser?
Jo, en typisk träningsvecka kan se ut såhär:
Måndag 06:15 Nordic Military Training* 75 minuter
18:00 eventuellt återhämtningsjogg
Tisdag: 18:30 Kvalitetsträning med IF Linnéa Löpning
Onsdag: 06:15 Nordic Military Training* 75 minuter
Torsdag: 18:30 Kvalitetsträning med IF Linnéa Löpning
Fredag: 06:15 Nordic Military Training*
12:00 Återhämtningsjogg
Lördag: Löpning 15-25 km
Söndag: Löpning 30-50 km
* funktionell styrka utomhus
Jag brukar peta in en vilodag antingen på fredagen eller lördagen, tillägger hon.
Vad är dina drivkrafter? Hur hittar du inspiration/glädje/ork i att träna så mycket?
Jag har fokuserat mig på att bygga "En evighetsmaskin" med bra hemlagad mat utan för mycket tillsatser och transfetter. Jag känner min kropp väl och kör vissa pass lättare och andra hårdare. Jag inspireras av att träna med andra, att läsa bloggar, få feedback på min egen blogg och att jobba mentalt.
På bloggen fastnar jag för ytterligare en förklaring:
"Jag orkar. För att jag är nyfiken. Jag är nyfiken på hur långt mina känslor och tankar kan ta mig. Nyfiken på vad träningen kan ge och vad mina utmaningar kan erbjuda."
- Man kan komma hur långt som helst på att vara bara nyfiken, brukar min pappa säga, jag börjar tro att han verkligen har rätt i det.
"Bra hemlagad mat utan för mycket tillsatser och transfetter" ja, jag frågar Mia hur hon äter för att orka.
En typisk dagmatsedel:
Frukost: havregrynsgröt, skivad banan, oatley + kaffe
Efter träning: återhämtningsdryck / liten proteindryck
Förmiddag: 1-2 frukter
Lunch: tonfisk, ägg, sallad på tomat, bönor, morot, ruccola, pumpafrön och bulgur
Eftermiddag: knäckemacka med avokado och keso eller powerbar
Kväll: träning
Middag: lax, bulgur/ris, avokado, spenat, tomat, pumpafrön, linser, olivolja
Jag äter ganska rena livsmedel, inte så mycket ihopgeggat, avslutar hon. Jag ler när jag läser det, det är en rolig slutknorr.
Mia har även börjat att använda Reztart och jag undrar hur hon kom i kontakt med produkterna?
Jag fick nys om Reztart via bloggen och blev intresserad eftersom produkterna inte innehåller onödiga tillsatser. Jag och min teamkamrat Staffan håller på att testa lite olika saker att dricka och äta som fungerar för våra magar och vår energiförbrukning så att vi kan använda dessa vid GAX Trans Scania.
När har du använt Reztart-produkterna?
Jag har tagit bars någon stund före träning som mellanmål, Lemonilla är favoriten, och jag använder det smaksatta pulvret som sportdryck under långpass. Den färdiga drycken har jag använt efter IF Linnéaträningarna, då det tar en liten stund innan jag kommer hem och kan äta mat. Sportdrycken är lite knepig i färgen men känns mjuk och len i magen. Den har verkligen blivit min favorit.
Märker du positiva effekter i fråga om ork/uthållighet?
Jag har alltid varit noga med att fylla på mina depåer. Skillnaden nu är väl att jag kan göra det med gott samvete utan en massa blå/röda E-ämnen. Kommer jag på pallplats i damklassen på TEC så kanske jag kan tacka Reztart - vi får väl se i april!
Mia fascinerar och ultralöpning fascinerar. Det är så många fler frågor jag vill ställa men det börjar bli dags att runda av intervjun. Jag bestämmer mig för två avslutande frågor.
Vad är det absolut bästa med löpningen?
Det är lätt och utmanande. Jag använder löpningen att sortera tankar och känslor. Det är bara mina egna insatser som gör mig bättre, och min naprapat förstås. Jag kan välja om jag vill springa själv eller vara social. Jag kan ta med mig skorna på tjänsteresor och använda löpningen som sightseeing. Dessutom kan jag springa långpass på helgförmiddagar när mina tonårsbarn sover och vara nyduschad och färdigtränad när de vaknar och ska äta frukost..
Och slutligen, vad har du att säga till alla som försöker komma igång och löpa regelbundet men som kämpar i uppförsbacke?
Lyssna på alla bra tips - läs bloggar! Gå med i en löparklubb som tar emot alla typer av löpare. Tänk också på att planerad träning är den som oftast blir av - särskilt om den är planerad med en kompis. Det finns alltid tekniker att öva på för att komma lättare upp för en backe, eller att flytta fokus från tunga ben till en lätt andning.
Jag vill läsa mer om Mia på hennes blogg MarathonMia!
Av: Johanna Celion
