Järnmannen
Rickard är en 29-åring som kommit på att han vill bestiga ett 8000-metersberg. Men Rickard är också en ”Ironman” och en av Reztarts betatestare. Vi kan också säga att han gjort en Reztart.
- Det var drygt två år sen som jag bestämde mig för att komma i bättre form. Vi var ett glatt gäng som skulle ordna en stor hemmafest och efter att ha burit upp ölen och ljudanläggningen var jag helt slut. Det var två våningar. Då tänkte jag: Nej, Rickard, din gamla tant, det här håller inte, du är 27 år gammal.
Rickard idrottade en del när han var yngre och spelade bland annat tennis. I samband med att han flyttade till Stockholm för åtta år sedan la han dock av helt.
- Jag började göra det man gör i storstäder, säger han. Jobba hårt och festa.
Efter nära-döden-upplevelsen i trapphuset, snörade han dock åter på sig tennisskorna och köpte en ny racket. Och det gav mersmak.
- Jag återfann min kärlek till tennisen och ville träna upp mig ordentligt igen. Men jag behövde ett mål och ett marathon kändes lite fattigt. Jag menar, i mål kommer man ju alltid, säger Rickard.
Under tankearbetet med att försöka hitta ett mål dök ett minne från när han var liten upp.
- Jag tror jag kan ha varit i nioårsåldern och satt och bläddrade i en löpartidning, då jag plötsligt fastnade för ett reportage om triathlontävlingen Ironman. Jag minns hur fascinerad jag blev. Det var så brutalt, på gränsen till övermänskligt.
Ögonblicket från barndomen växte sig snabbt till något han inte kunde släppa.
- Bara tanken på att försöka var svindlande. Det var en utmaning som kändes nästintill omöjlig att greppa, än mindre bemästra. Men det var just min okunnighet inför vad det skulle innebära som gjorde det spännande att testa. Tidsramen för träningen sattes till ett år. Sedan skulle han gå i mål i Ironman, Sydafrika.
Ironman är den längsta av alla triathlonlopp och startar med 4 km simning, i havet, följs upp av 18 mil på cykel, och avslutas med ett marathon, 4,2 mil löpning.
Han insåg att det skulle innebära en extrem påfrestning för kroppen och stora sociala uppoffringar men var beredd att höja ribban för det han trodde var möjligt att åstadkomma.
Från tanke till handling, eller från noll till 100
Resan dit visade sig också snart komma att kantas av en rad mindre, och större, incidenter. Bland annat skadade han foten, fick opereras och hoppa på kryckor i över en månad. Han åkte på knäskador i två omgångar och på en resa till Zanzibar, dit han åkte för att träna löpning i hög värme, drabbades han av denguefeber.
Denguefeber är en influensaliknande febersjukdom och orsakas av ett virus som sprids via myggor. Denguefebern tar sig uttryck i feber, huvudvärk, rygg-, muskel- och ledsmärtor samt kärlsprängda ögon.
Trots detta fanns det dock aldrig en tanke på att ge upp.
Vad kändes därutöver tuffast under uppladdningens gång? undrar jag.
- Simningen blev en tuff utmaning. Jag kunde inte crawla i början och då det här var min resa, något jag skulle klara av på egen hand, ville jag undvika att ta mer hjälp utifrån än nödvändigt, säger Rickard.
Hur lärde du dig då tekniken?
- Jag satt och kollade på Michael Phelps på YouTube. Sen åkte jag till Eriksdalsbadet och försökte göra likadant, berättar han och skrattar.
Och det blev många tidiga morgnar på Eriksdalsbadet. Och många timmar på motionscykel.
- Jag hann säkert beta av hälften av alla B-actionfilmer som gjordes under 80-talet under mina timmar på cykeln.
Var kom då Reztart in i bilden?
Jo, ett par månader innan själva tävlingen fick Rickard erbjudandet om att bli en av Reztarts betatestare.
- Vid den tidpunkten hade jag lärt känna min kropp väl och blivit duktig på att tyda dess signaler, berättar han. Den nyupptäckta kroppskännedomen resulterade i att han snabbt kunde känna vad kroppen svarade positivt respektive negativt på.
- Jag kände direkt att kroppen svarade positivt på Reztart och bestämde mig för att fortsätta med produkten. Sagt och gjort. Rickard fortsatte med Reztart under resten av uppladdningen och packade sedan med sig pulvret i den väska som flögs ner till Sydafrika.
På startlinjen
- Det var en otroligt mäktig upplevelse att stå där på en strand i den afrikanska soluppgången, omgiven av 1300 andra människor och med tre helikoptrar cirkulerandes ovanför huvudet. Det kändes som att befinna sig i en Michael Bay-rulle, säger han.
Dagen innan tävlingen hade han investerat i ett par nya simglasögon men bara testat dem genom att snabbt sticka huvudet i en pool. Väl i vattnet dröjde det inte länge innan han upptäckte att de nyinköpta simglasögonen läckte.
- Jag spände dem, i förtvivlan, så hårt att ögonen nästan poppade ut, jag måste ha sett ut som Andreas Mattsson i Popsicle, säger han och skrattar.
Det hjälpte inte. Ett simglasöga läckte envist och Rickard blev tvungen att simma hela sträckan med huvudet på sned, ovanför ytan. Det var misstag nummer ett.
Misstag nummer två var att han inte hade unnat sig att köpa en ordentlig våtdräkt likt alla andra, utan köpt en lite för stor, avklippt jetski-dräkt. Det visade sig snart bli väldigt kallt.
- Det var 16 grader i havet och när jag kom upp ur vattnet efter fyra kilometer var jag helt blå. Kylan hade till och med satt sig på balansorganet och han hade svårt att gå.
- När funktionärerna smörjde in mig med sololja, brände det på huden, enbart av kontakten med mänsklig värme. Det kändes som om det var tigerbalsam de smorde in mig med, berättar han.
På cykel
Rickard blev rekommenderad att avbryta, men det var det inte tal om. Det tog ungefär 45 minuter in på cyklingen innan han hade återfått värmen i kroppen igen. Sedan blev det dock varmt väldigt snabbt. Det var stekande sol, 35 grader i skuggan och hög luftfuktighet. Men trots chockerande värme avverkades de 18 milen utan några incidenter så när som på en punktering.
Det var också under cyklingen som chansen att fylla på energiförråden var som störst. Jag drack en hel del Reztart under de 18 milen, berättar han. Därtill slank en ansenlig mängd vatten och sportdryck ner. Vid extrema uthållighetsaktiviteter är det en fördel att också få i sig snabba kolhydrater*.
*reds anm.
Ett avslutande marathon
Efter den iskalla simningen och de brännheta milen på cykeln var det dags för den avslutande etappen. Ett marathon. I vad som skulle visa sig bli ett tropiskt oväder.
Det dundrade, blixtrade och regnade hårt. Vinden ökade också successivt tills den nådde oroande styrkor. Det gigantiska funktionärstältet, som rymde 2000 personer, slets loss och blåste ut över Indiska Oceanen.
- Det enda jag tänkte var att även om de avbryter tävlingen kommer inte jag att kliva av banan när jag har kommit så här långt.
När det var en och en halv mil kvar av marathonloppet tog vattnet utmed banan slut och det fanns endast sportdryck att hälla i sig för de kvarvarande tävlande.
- Och hälla i sig är nog den korrekta beskrivningen på vad jag gjorde, säger han. Jag drack så mycket ”sockerdricka” att det kändes som om gommen skulle frätas sönder. Jag led faktiskt mer av smärtan i gommen dagarna efter loppet än jag gjorde av träningsvärken. Det fick mig att fundera på vilken skada socker gör med kroppen.
Reztart och bra mellanmål
Idag äter han mycket mindre sockerstinna produkter än tidigare.
- Kroppen är fantastiskt självreglerande. Den talar om för mig vad den vill ha och inte ha och numera vill den att jag ska plocka ner nötter och avokado i varukorgen, inte halvfabrikat och lösgodis.
Han menar att fram tills det att han började med Reztart var det svårt att få i sig bra mellanmål.
Rickard är också, utöver nybliven extremsportare, tillförordnad byråchef på en ”word-of-mouth”-byrå. Och med en så välfylld vardag blir det lätt mycket mat ”on-the-go”.
- Nu har jag allt som oftast en Reztartbar eller dryck med mig i väskan och de utgör ett perfekt komplement till övrig kost.
Rickard tog sig alltså i mål i Ironman Sydafrika, ett år efter det att han knappt orkat gå i trappor.
- Jag vet att jag tänkte efter målgång att det hade varit en fantastisk upplevelse, men att jag aldrig ville göra om det. Det skulle få bli en ”once in a lifetime”- upplevelse. Aldrig mer var också det jag svarade när jag fick frågan första gången. Men man ska aldrig säga aldrig.
- Redan ett par dagar senare kom känslan att jo, det är klart att jag ska göra det igen, säger Rickard och ler. Det är ett fantastiskt sätt få se världen på och att lära känna nya människor. Dessutom växer man som människa med utmaningen.
Nu siktar Rickard mot toppen
Tävlingen gav alltså blodad tand. Och längtan efter att åter få uppleva den där känslan av att stå inför något som känns smått ouppnåeligt, både fysiskt och mentalt, har gjort att Rickard nu bestämt sig för en ny utmaning. Han har bestämt sig för att bestiga ett 8 000-metersberg.
- Det är en helt ny typ av utmaning, säger Rickard. Att klara av att ta sig i mål i Ironman kräver en extrem fysik, samtidigt som du vet att om du klappar ihop av utmattning så kommer det en funktionär och ger dig en mugg vatten och en klapp på axeln.
Händer det på berget kan det istället innebära döden. Men det är också däri en del av tjusningen ligger, menar han.
Det är först när man gör sig själv väldigt sårbar som man också kan känna sig levande, och på 8000 meter blir dessa kontraster oerhört skarpa.
Rickards väg mot toppen kan du följa på hans blogg No Testament
Läs mer om Reztart Natural Energy - naturliga sportprodukter!
Av: Johanna Celion
